Lyckokänsla över en hel del medialt just nu:
Daniel Alling är tillbaka i P 1, hurra som fasen! Visserligen vickar han bara för Nordegren, men jag har aldrig förstått hur SR kunde undlåta sig till att stoppa tillbaka honom på Sporten när han kom tillbaka från NY och korretiden. Men begåvningen visar sig kunna tyska och nu ska han till Berlin. Jag blir alldeles lycklig över att han ska berätta för mig därifrån. Tack.
Reportagen blir bättre och bättre i radion. Stil i fredags (15 maj) handlade om cigaretten som mode-accessoar och där förekom flera radio-hantverkare som borde ha pris.
Mästarnas mästare är mycket bra tv och även om Micke Lejnegard har en undanskymd och ganska profillöst roll, så är han och programmet utmärkt underhållning. På morgnarna har hans intervjuande gått från skit till riktigt bra. Undrar just vad SvT vågar placera honom på nu? Han är verkligen inte någon stark profil, men han är bra på något svenskt sätt som man inte kan bortförklara.
Såg någon Damages i SvT jättesent förra veckan? Glenn Close som knivskarpt ond advokat, ligger på Play, avsnitt 3 på måndag nästa vecka. Otroligt bra, brrrr.
Mindre bra är Resebyrån. Att ge Helene Benno uppdraget att göra det nya Packat och Klart var säkert smart. Men hon verkar inte ha fått mer än 2 spänn. Programmet känns stillastående, fattigt och ofokuserat. Så mycket skäll som Packat fick, framstår det nu som Oscarsvinnare. Vad Olle Palmlöf gör i studion förstår han inte ens själv. Vidareutveckla med större konsumentperspektiv målgruppsfokus och kvalificerade medverkande och lägg det i GoKväll. Eller sluta med att testa rese-tv. Det ÄR svårt.
Glad Påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar