RÖD SOFFA GER RESULTAT

Tv-säsongen är igång, massor med nya program; mycket på gång så man knappat hinner fundera om man hinner med eller inte.

Samtidigt går radion in i lunken, för på hösten ser utbudet likadant ut som under våren.

Tv tänker i skolår, där säsongen börjar på hösten.

Radion tänker budgetår, där nytt börjar vid nyår.

Jag har faktiskt aldrig riktigt funderat på hur smart det var av SR när man i början av 90-talet gick över till den typen av tänk. Det gör ju att radion aldrig behöver konkurrera med tvs utbud utan att radions nysatsningar startar på helt egen bana.

Inte förrän i höst har jag kommit på hur jag ”lägger tillrätta” mina radiovanor och gillar ordningen.

Nordegren är tillbaka och jag stormnjuter. Härom dagen plockade han i gamla sändningar från Estlands frigörelse från Sovjet och det var härligt att höra unga Helena Groll och Marja Talgre samtidigt som de själva fick kommentera i studion. Jag är inte alls lika förtjust i Louise Epsteins program, eftersom jag tycker hon far iväg och snurrar till det för mycket. Men totalen är strålande och jag hoppas att SR vågar satsa på ytterligare pratshower.

Medierna har inte haft sommarledigt och gjort några riktiga toppsändningar. Programmet är en nödvändighet för mig i dag. Kropp och Själ är tillbaka, Stil likaså, Studio Ett har fått tillbaka sina strålande duo. Skönt att ha allt tillbaka till det normala!

I tv tittar jag litet på Fångarna på Fortet, som ju ÄR kul men man har sett det förut. True Talent tycker jag är trist… oavsett om talangerna är osnygga och ouppklädda och ofriserade, har jag hört rösterna förut. Jag tänker då inte sätta mig bänkad.

För det bästa som har hänt, har hänt på SvTs mornar. Ny soffa och den är röd och mer intervjuvänlig. Men, nu sänder man i par och det har hänt underverk med flera av dem. Särskilt teamet Bouvin/Leijnegard är härligt. Hon har på något sätt aldrig kommit helt till sin rätt på egen hand. Nu njuter bägge uppenbarligen av att vara två och 1 och 1 blir faktiskt 3. Grattis! TV4 har ju traditionellt varit den största morgonkanalen, nu måste man nog passa sig!

I går kväll fick jag ståpäls av underhållningen på Polargalan. Patti Smith var uppenbart rörd över de fina tolkningarna av Ola Salo och Veronica Maggio. Tv-produktionen var också bra, en lagom mix av skvallermingel och kvalitet. Snyggt jobbat OTW.

SOMMAR-REFLEXION

Usch det är aldrig kul att avsluta. Men det hör sommaren till. Jag har sällan lyssnat så litet radio, laddat ner så mycket pod som jag deletat innan jag lyssnat färdigt, som sommaren 2011.

Jag börjar med Sommar, som ju ”är” sommar, tror SR. Trist sommar 2011, mycket pretentiöst och ointressant och lååångt. Jag går igenom hela listan och hittar bara några få höjdpunkter. Henke Larsson härlig, Timbuktu, Beate Grimsrud, Vicky van der Lancken, Claes Hultling. Mycket annat var vansinnigt pretentiöst, von-oben, överproducerat, förberett, o-charmigt och trist i största allmänhet, Jo förresten, den där direktören från LKAB Lars-Eric Aaro var underbar! Har de intressanta människorna i Sverige tagit slut? Absolut inte, men det handlar naturligtviss om stressat urval och inte längre om att ha öra för charm och s.k. vanliga historier. Sommar i P 1 har blivit Skryt i P 1.

Det har funnits flera kort-serier i P 1 i sommar, charmiga och kul. Min favorit är Hemliga Kliniken, en dokumentär från en vårdcentral som i hemlighet tar emot flyktingar och papperslösa i Sverige, producerad av Filt. Serien från norra Dalarna om thailändska och andra bärplockare som lurats till Sverige att plocka Stora bär för Inga pengar alls av Randi Mossige-Norheim var underbar, om än något omständlig med för många avsnitt, Sedan har jag gärna lyssnat på årets fortsättning av serien Oförnuft och Känsla med Helena von Zweigbergk, som varit lika intressant som förra året.

Så kommer några ord om SRs nattsändningar. Jag är precis som många andra alldeles för ofta vaken om natten och det är en pina att hitta kvalitet. Jag lyssnar gärna till P6, som sänder mycket av BBCs material och då och då något från public radio i USA eller CBC, Kanadas reklamfria radio. Jag lyssnar dock inte gärna på det oförberedda snattret från Nattradion, Det finns några som åtminstone har någorlunda koll, Jenny Goldkuhl och Peter Sandberg men de är lika ofta inte tillräckligt förberedda och inte tillräckligt smarta. Men, i går natt gjorde Ola Gäfvert entré, efter många år som ordförande för Journalistförbundet på radion. Kanske stackaren är omplacerad dit och lider svårt. Men, det är mycket lovande för Natten, eftersom killen är snabb, associerar, vet mycket och tycker. Jag hoppas på en lång fortsättning! För Natten i sommar har varit hemsk…

På nätterna har Ekot också haft ett par fullständigt talanglösa personer, som varken vet vad de talat om (geografiska kunskaper är essentiella om man ska vara telegrammare på Ekot) eller kunnat prata rent. Usch, på natten ska man inte behöva vakna till av irritation för att man inte förestår vad de säger!

I tv undanber jag mig fler billiga sommarsamtal där folk pressas samman under en inspelningsvecka för att snacka om Ditt och Datt medan Någon lagar mat. Skiten står sig sällan under den tid som förflyter mellan inspelning och sändning, utan programmen glesnar och möglar under väntetiden. Refererande till min förra krönika, var det faktiskt bara Lotta Bromé som bestod provet att kunna hålla i programmet Sommarkväll i Ettan, snabb-producerad av Baluba. Utfyllnad, inget annat. Hellre en repris säger jag. What about Luuks Videokväll?

Och så är jag så glad även att SvT tänker skippa sina hallåor. Bytte just kanal för att jag inte står ut med den långhåriga tjejen som viftar med händerna och pratar en massa skit. Tack!

Just nu älskar jag såväl Damages (SvT får gärna byte till en tidigare tid, efter som jag är dödstrött när de början sända 2300) och The Hour. Tack för dem!

FOKUSERA I TV

Anne Lundberg är Kristallen-vinnare x 2 och älskad av alla. Hon är glad, flaxar med håret, kramar om folk och visar sina känslor. Anne Lundberg är personlig och går på ständigt högvarv.

Är hon verkligen en av våra bästa programledare?

Hon är tveklöst en av de mest folkkära. Men kanske inte bäst jämt och överallt. Det finns en stor risk för överexploatering, så att både hon och publiken tröttnar.

Såg nya programmet En Andra Chans i veckan. Fyra personer som utstått helvete, måste tänka om, fokuserar på resten av livet, överleva med själen som insats. Ett sådant hjärtskärande program hade nog blivit OK med vem som helst, kanske t o m utan programledare.

Men Anne Lundberg kommer in, lättar upp stämningen, pendlar mellan högt och lågt, får folk att bli privata utan att det blir kletigt, tv blir mjukt och runt och kraftfullt med hennes insats. Hon är outstanding.

Jag tror däremot att det handlar mer om mod än om talang. Hon är modig. Hon vågar visa sorg, glädje, intresse, tillkortakommanden, undringar, kraft, humor. Kort sagt, hon vågar vara den hon är, och i vår tv.

Därför är hennes program med den charmige och glade kocken German Zamudio härliga, spirituella och smakrika. Han är en personlighet som blir bättre i hennes sällskap. Man skrattar och njuter, känner doften av salta hav och saltad potatis. Anne Lundberg är bra på att få folk att växa i rutan.

I Antikrundan blir det lätt för mycket, när andra wannabes står bredvid henne och det skrattas käckare än käckt och gladare än glatt. Där blir det inte sällan smått jobbigt med all förbindlighet och alla skratt. En nedtoning skulle programmet vinna mycket på. Kolla den engelska förlagan.

I Plus var hon en felsatsning. Det har ni redan glömt, inte sant?

Vad jag vill komma åt är SvTs enorma tilltro till Anne Lundberg som talangen som kan allt, och som ska och kan användas överallt.

Ingen kan allt. Och ingen ska jumpa på isflaken och användas på alla ställen. Det gäller nästan alla i rutan.

Fokusera, är svaret. Anne är fantastisk i program som det i veckan och som sänds i ytterligare nio veckor framöver. Hon var kanon i Uppdrag Granskning. Men låt henne i växa i program tillsammans med vanligt folk och låt henne vara nyfiken, undrande, stöttande och öppen. Inga fler flaxiga intervjuprogram, särskilt inte sommartid, med kändisar och talanger, inga fler banketter och annat. Använd henne där hon är bra, kanske bäst. Bland sårade, rädda, kämpande, talangfulla personligheter som vågar visa upp sig. Då är hon magnifik.

Rätt person på rätt plats. Claes i Rapport, Kristoffer bland kultur och musik, Camilla Kvarfort bland aktualiteter, Luuk i populärkultur och Anne Lundberg i de nära samtalen, mötena och porträtten.

Inte svårt. Lätt. Och bra.

STORA RADIOPRISET, kanske

Nu har alla grupper avgivit sina röster till Stora Radiopriset, så jag känner mig fri att ha en åsikt. Priset har utvecklats till att bli roligt och överraskande, mycket roligare än Kristallen. Men även där kan man ju hoppas… Prisutdelning blir det 29 september. Så här hoppas jag om årets radiotalanger:

Årets Folkbildare

Cecilia Uddén tillsammans med Agneta Ramberg. Tveklöst.

Årets Kanalprofilering

P 3. Nytt och fräscht och annorlunda

Årets Morgonprogram

P 1 Morgon

Årets Musik

P 2 och Musik på väg

Årets Närradio

Vet inte, lyssnar för dåligt

Årets privata radiostation

Radio1

Årets Public Service

Medierna. Självständigt, tufft, egna nyheter och egen research

Året Reportage

Randi Mossige-Norheim om de thailändska bärplockarna i Särna

och

Hanna Hellqvist med Storstadsdjungeln

och

Rosa Fernandez och Gustaf Asplund med Hemliga Kliniken

Alltså jättesvårt! Tur att jag inte satt i den juryn...

Årets Rookie

Ingen aning! Hoppas det finns kul förslag från reklamradion?!

Årets Underhållning

Svårt, men röstar för Morgonpasset

Årets Specialpris

Elle-Kari Höjeberg för omgörningen av P 2