Norden vaknar till vardag efter en av de värsta och svartaste helgerna någonsin. Det känns overkligt att det bara gått tre dagar sedan mardrömmen började.
Nu måste den stora journalistiska självkritiken börja i Sverige. Framför allt hos SvT. Det måste nu strös salt i såren så att man börjar inse att det alltid måste finnas en beredskap för det allra värsta.
Visserligen går det att skylla på att förra veckan var en stängd medieverkstad där bara inhyrda vikarier, unga, oerfarna och allehanda replacements skulle få ihop något om glass, mobiltelefoner och åskskurar.
Mer än 6 timmar efter det makabra bombdådet i Oslo, gjorde Rapport 1930 en av sina sämsta sändningarna i mannaminne. Hur är detta möjligt? Aktuellt 2100 släppte fram en programledarvikarie Pelle Nilsson, tror jag han hette, som under omständigheterna faktiskt kunde behålla lugnet någorlunda som programledare. Men journalistiskt var sändningarna under all kritik.
Samtidigt åstadkom NRK något så fantastiskt närvarande, informativt, lugnande och icke-spekulerande, trots att alla stod mitt i stormens öga. Suveräna reportrar, fasta och kommunicerande programledare, fina och adekvata samtal i studion, balans och närvaro. Inte en sekund av osäkerhet, förvirring, tappade trådar eller flackande blickar.
Vad kan man lära sig av detta? Någon vän på FB skrev att hela sändningen från NKR borde ingå i journalistutbildningen i fortsättningen. Rätt.
Sverige har gått igenom fler akuta nyhetslägen än Norge, antar jag. I vilket fall handlar det om Estonia, Stureplansskjutningar, tsunami i nära tid och Palmemordet framför allt. Hur är det möjligt att det känns som om inget har lärts, inga slutsatser dragits, inga erfarenheter resulterat i kunskap och framförhållning?
Även om ledarskap och grupper ersatts av vikarier och relativt oerfarna, måste det alltid finnas en akutplan. Varför skulle annars sjukhus ha bakjourer? Då och då uppstår akuta lägen när en arbetsplats måste få in sina bästa, rutinerade, erfarna, klartänkta medarbetare omedelbart. Det fanns faktiskt tid att få in folk för att jobba rätt och snabbt. Det visade SR tydigt.
Nu gäller det att lösa, säkerställa, omformulera rutiner och akut-listor, skapa regler för VEM och VILKA som måste jobba då saker faller i bitar världen runt. Skyddsglasögonen av, allihop! Vardagen måste planeras som om kaos lurar runt hörnet varje sekund. Allt annat är oprofessionellt – och respektlöst mot tittarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar